Har ni tänkt på en sak, många och nu säger jag många inte alla, är så mycket räddare för att förlora sina "nya vänner" än dom gamla, ni vet såna man kanske kännt några månader eller nåt år, dom är man hur rädd som helst för att förlora medans dom man kanske kännt hela livet tar man förgivet.
Hur man än behandlar dom så räknar man med att dom alltid ska finnas där och stötta en, hur många gånger man än sviker dom, tar dom i andra hand osv så är man så säker på att dom alltid ska finnas där.
Dom någon "nyare vännerna" därimot är man så jävla rädd om! dom ska komma i första hand, man måste tänka på precis allt man säger och gör för att inte förlora dom. Dom nya vännskaperna är man heltenkelt så måna om att dom ska ha det bra, tycka om en, kunna lita på en och slutligen inte svika en, medans dom gamla vännerna bara är nåt man tar förgivet!

Fortsätt så ni gott folk för snart har ni förlorat både de gamla vännerna och dom nya!

Tack för mig, sen syftar jag inte på nån speciell när jag skriver det här så ni behöver ju inte känna er träffad :P