måste bara säga att den här ponnin är den underbaraste som finns,
ni skullle sätt när jag hade gips,gud vad hon förändrades.
det var som om hon förstog att hon inte kunde hålla på och busa,
försöka dra iväg, tror aldrig hon har varit så lungn som hon vart då,
när vi skulle hämta henne började hon komma springande och gnägga,
det var knappt några gånger vi behövde gå in i hagen, hon kom själv,
jag kunde galoppera lungt med halvlånga tyglar,det har jag aldrig kunnat,
eller jo men det har bara gått fortare och fortare,
du gick lungt brevid mig näär jag hoppade på kryckorna,
du brydde dig inte ett dugg, min första tanke när jag ramlade av var
nu måste nån annan ta pepsi, kunde inte släppa den tanken, när du just blivit
som min på riktigt, men det var som om du förtog att du måste ta det lungt,
under dom 7 veckorna jag gick på kryckor var du helt fantastisk,
jag trodde seriöst inte att hästar kunde tänka så långt,
när jag hade blivit av med gipset och lät dig springa av dig ordentligt i skogen
insåg jag att du faktiskt hade förstått att allt inte var som vanligt,
men jag måste säga att ditt vanliga jag är det bästa,<3

tack för att du finns underbaraste pepsi, jag älskar dig!<3